Det tyngsta i mitt liv...

Fick en fråga för ganska länge sen.. Det bästa och sämsta i mitt liv.. Vet inte riktigt hur jag svarade men jag vet att jag ljög när jag sa det tyngsta... Om jag ens svarade. För det tyngsta som någonsin hänt mig vart så svårt att förstå för mig... Det tog mig veckor att riktigt fatta.. Orden jag hörde sjönk inte in i mig.

Jag minns exakt vad som hände den dagen.. Jag vet också att jag varit sjukt orolig. Jag hade vid ett tillfälle sagt till min gympa lärare att jag var trött och satte mig för att vila. När jag suttit stilla ett tag började jag gråta.. Jag visste ingenting och det gjorde det så outhärdligt!

Jag har nu sagt lite om när en vän till mig.. Glettas ägare gick bort i cancer i våras.

Jag antar att mina föräldrar visste.. Men dom ville inte berätta för mig för att jag inte skulle bli ledsen över cancern. Men jag visste att något var fel. Jag visste trotts att ingen sagt något. Jag visste att hon fått tillbaka den.. Hon hade fått tillbaka cancern.

Hon ville inte heller säga något om det utan var glad och nämnde inget alls. Dagen jag fick veta var den absolut värsta dagen i mitt liv..
Mamma kom uppför trappan med tårar i ögonen. Jag fattade ingenting förens hon sa det. "Hon har dött ellen."
Den korta tiden som det tog mig att förstå kändes som en evighet. Hon är borta ekade det i mitt huvud... Sen kom smärtan. Jag grät, skrek och darrade i mammas famn. Vi satt tätt ihop och så grät vi tillsammans. Jag visste inte vad jag skulle göra.. Jag ville bara försvinna.. Gömma mig någonstans där smärtan inte kunde nå mig. Pappa kom också upp och så satt vi alla där och grät ihop.

Jag ringde sara och så kom hon över och tröstade också. Min bästa vän i vått och torrt. Tack! Allt du sa och gjorde hjälpte <3

Händer. Något sånt här måste man se det positiva i saker! Hon är med sin mamma nu.. När jag fick veta att fölet hade dött i astaels mage var min första tankte.. "Hon skulle få se det först och nu blev det så"
Något min älskade pappa sa som hjälpt mig klara av det var att det först känns som om man aldrig skulle bli glad men sen kommer det en dag då jag kommer komma ihåg alla underbara minnen.. Det INGEN kan eller kommer få ta ifrån mig! Mina minnen.

Mycket tårar och känslor som kommer tillbaka nu.. Nu vet ni min smärta..
Hon dog sent på våren..
Vila i frid G <3
/ellen